publicerad: 2021  
misstänka misstänkte misstänkt, presens misstänker
verb
miss`tänka
● hysa misstankar om att något inte är i sin ordning, spec. om att brott före­ligger
någon misstänker någon (för något/att+verb)
någon misstänker någon (för något)
någon misstänker någon (för att+verb)
någon misstänker något/sats
någon misstänker något
någon misstänker sats
polisen miss­tänker mord; läkarna miss­tänker att hon har cancer
○ äv. hysa miss­tankar mot någon
de miss­tänker sin kamrer för förskingring
○ äv. försvagat an­ta, förmoda
nu miss­tänker jag att alla är kaffesugna
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska misthänkia
misstänkamisstänkande, misstanke