SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 monokel monokeln monoklar mon·okl·ar substantiv [-åk´-] ● enstaka ögonglas som kläms in i ögonvrån JFR binokel belagt sedan 1886; av franska monocle med samma betydelse; till grek. mon´os 'ensam' och lat. oc´ulus 'öga'; jfr ursprung till binokel, 1okular!! SO Alfabetisk lista monografi subst. monografi (mono-) monogram subst. monogram (-gram) monogram (mono-) monokel subst. monoklin adj. monokord subst. monokotyledon subst. monokrom adj. monokrom (mono-) Till alla ordböcker
