SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 monokord monokordet, plural monokord, bestämd plural monokorden mono·kord·en substantiv [-kå´rd] ● ensträngad cittra belagt sedan 1685; till grek. monokh´ordos 'som har en sträng'; jfr ursprung till korda SO Alfabetisk lista monogram subst. monogram (-gram) monogram (mono-) monokel subst. monoklin adj. monokord subst. monokotyledon subst. monokrom adj. monokrom (mono-) monokromatisk adj. monokultur subst. Till alla ordböcker