publicerad: 2021  
mullra mullrade mullrat
verb
mull`ra
ge ifrån sig dovt dundrande ljud
JFR bullra
någon/något mullrar
någon mullrar
något mullrar
mullrande motorer; åskan mullrade i fjärran
ofta i opersonlig konstruktion
det mullrar
himlen mörknade, och det började mullra
spec. om person (el. röst), ofta med an­tydan om viss sinnes­stämning (så­väl miss­nöje som hjärtlighet)
ett mullrande skratt
belagt sedan 1727; ljud­härmande; jfr sv. dial. morla 'mullra; vråla'
mullramullrande, muller