publicerad: 2021  
myt myten myter
myt·en
substantiv
● berättelse om över­naturliga ting, ned­ärvd från äldsta tider ur­sprungligen religiöst motiverad som komplement till riten; nu­mera ofta an­sedd som ut­tryck för en (allmän­giltig) tolkning av till­varon
JFR folksaga, gudasaga, sägen
fruktbarhetsmyt; vegetationsmyt
en myt (om någon/något/sats)
en myt (om någon)
en myt (om något)
en myt (om sats)
antika myter; den grekiska myten om Narkissos som förälskade sig i sin egen spegel­bild
○ äv. försvagat all­mänt spridd fel­aktig före­ställning som vissa krafter strävar att bevara av ideologiska skäl
skapa en myt; odla en myt; slå hål på en myt; av­liva en myt; myten om klassamhällets bort­döende; de många myterna om Gustav Vasa
○ äv. ytterligare försvagat lögn(berättelse)
belagt sedan 1797; av grek. my´thos 'berättelse; myt'
Myten om Sisyfos. Svensk titel på bok av Albert Camus (1942); om till­varons menings­löshet (Sisyfos är dömd att åter och åter vältra ett klippblock upp­för ett högt berg, och så snart han nått toppen, rullar klippblocket åter ner) men ock­så om människans förmåga att härda ut trots detta.