publicerad: 2021  
näbb näbben näbbar
näbb·en
substantiv
● förlängt, horn­beklätt käk­parti hos fågel ofta ut­draget i en spets; anv. bl.a. för plockning av föda
undernäbb; övernäbb; brednäbbad; kortnäbbad
strand­skator med eld­röd näbb; trasten hade en mask i näbben
○ äv. om liknande ut­skjutande parti hos andra djur el. hos före­mål
näbbmus; näbbstövlar
○ spec. (skämtsamt) mun
JFR näbbig
hon kan inte öppna näbben utan att gnälla efter mamma
klyva näbb något ålderdomligttvistade lärda och kvicka biskoparna var inte all­tid lätta att klyva näbb med
med näbbar och klor med alla medelmed näbbar och klor försökte hon rädda sitt före­tag undan konkurs
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska näb(ber); trol. av lågtyska nebbe med samma betydelse; samma ord som fornsvenska näf, sv. dial. näv 'näbb; snabel; nos; mun'; jfr ur­sprung till nabb, näva