publicerad: 2021  
neurit neuriten neuriter
neur·it·en
substantiv
[nevri´t] äv. [neuri´t]
1 ut­skott från nerv­celler som leder impulser från nerv­celler till andra celler
belagt sedan 1901; modern bildn. till grek. neu´ron 'nerv; sena' och ändelsen -it, som betecknar sam­band, till­hörighet
2 sjuklig förändring i nerv t.ex. på grund av inflammation, ålders­försvagning el. alkohol­missbruk
belagt sedan ca 1875