publicerad: 2021
niding
nidingen nidingar
nid·ing·en
substantiv
ni`ding 
●
person som begått rått eller kränkande brott
ödeläggelsen av växthuset var ett verk av nidingar
var mans niding
person som utsätts för allmän kritikurspr. fredlös person:
efter stafettfiaskot på hemmaplan blev han var mans niding
belagt sedan 1000-talet (i sms.; (runsten, Danmark, Uppland (Sveriges runinskrifter)))
runform niþiks (gen.), fornsvenska niþinger; till nid i
nidbild
