publicerad: 2021  
obehindrad obehindrat obehindrade
o|­be·hindr·ad
adjektiv
o`behindrad
● som inte hindras av något
obehindrad (av någon/något/sats)
obehindrad (av någon)
obehindrad (av något)
obehindrad (av sats)
ett nät av motor­vägar som möjlig­gör snabb, obehindrad biltrafik; man kan röra sig obehindrat på om­rådet (adverbial)
○ ofta spec. (i adverbiell an­vändning) utan svårighet
hon växlade obehindrat mellan tyska och franska
belagt sedan 1453 (i adverbiell anv.; (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474)) fornsvenska obehindradher; efter tyska unbehindert med samma betydelse; till hindra