publicerad: 2021  
onkel onkeln onklar
onkl·ar
substantiv
[ånk´-]
● sär­skilt vid beskrivning av ut­ländska förhållanden far­bror eller mor­bror
någons onkel onkel till någon
onkel NN
belagt sedan 1796; av tyska Onkel, franska oncle 'far­bror; mor­bror'; av lat. avun´culus 'mor­bror'
Onkel Toms stuga. Svensk titel på roman av Harriet Beecher-Stowe (1852), med tendens mot slaveriet