publicerad: 2021  
oskuld oskulden oskulder
o|­skuld·en
substantiv
o`skuld
1 det att vara oskyldig
bedyra sin oskuld; försöka bevisa sin oskuld
ibland äv. om person (sär­skilt i visst ut­tryck) något ironiskt
spela sårad oskuld
belagt sedan 1536
2 av­saknad av (livs)erfarenhet
barnets oskuld; politisk oskuld
spec. om av­saknad av sexuell erfarenhet
bli av med oskulden; han förlorade sin oskuld en midsommar­natt
belagt sedan 1746
3 person som saknar sexuell erfarenhet
hon var oskuld när hon gifte sig
belagt sedan 1782
Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår. Anna Maria Lenngren, Pojkarne (1790-talet; med idealisering av barndomen)