publicerad: 2021  
otta ottan ottor
ott·an
substantiv
ott`a
tid­punkt under dygnet när natten börjar över­gå i morgon
svinotta
(i) ottan
de var uppe i ottan för att vittja garnen
i sammansättn. äv. om guds­tjänst vid denna tid
belagt sedan slutet av 1200-talet (i sms.; (Westgöta-Lagen)) fornsvenska otta; gemensamt germanskt ord, av­lägset besläktat med natt