SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 påta sig påtog påtagit påtagen påtagna, presens påtar även åld. påtaga sig påtog påtagit påtagen påtagna, presens påtager verb på`ta sig el. på`taga sig ● ofta lös förbindelse, jfr ta på frivilligt belasta sig med något betungande JFR åta sig någon påtar sig något/att+verb någon påtar sig något någon påtar sig att+verb vi kan inte påta oss fler uppgifter just nu; han påtog sig ansvaret för olyckan belagt sedan 1625 påta sigpåtagande SO Alfabetisk lista påstötning subst. påsvin subst. påsyn subst. påt subst. påta verb påta sig verb påtaga sig verb påtagbar adj. påtaglig adj. påtala verb påtryckare subst. Till alla ordböcker