SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 påve påven påvar påv·en substantiv på`ve ● (titel för) romersk-katolska kyrkans högste styresman påveval påven Paulus VI; påven väljs på livstid ○ i sammansättn. äv. bildligt om pamp eller dylikt partipåve; småpåve tvista om påvens skägg se skägg belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska pave; urspr. av lat. pa´pa 'fader; påve'; jfr ursprung till papism, pappa, 2pop!! SO Alfabetisk lista påtvinga verb påtår subst. påtår (tår) påtänd adj. påtänkt adj. påve subst. påvedöme subst. påvekandidat (kandidat) påvekyrka subst. påver adj. påverka verb Till alla ordböcker