publicerad: 2021  
panik paniken
pan·ik·en
substantiv
pani´k
● plötslig, besinnings­lös skräck som drabbar en­staka person el. (ofta) hel folk­massa och med­för impulsiva reaktioner
panikreaktion; panikstämning
(råka) i panik
få panik; råka i panik; drabbas av panik; gripas av panik; folk flydde i panik; det ut­bröt panik i varu­huset när någon ropade "Elden är lös"
○ äv. försvagat mycket nervös stämning
panik på börsen; regeringen greps av panik och drog till­baka förslaget
○ äv. om an­ledning till oro, brådska eller dylikt var­dagligt
det är ingen panik – vi har flera timmar på oss
belagt sedan 1865; av franska panique med samma betydelse; till panisk