publicerad: 2021  
panna pannan pannor
pann·an
substantiv
pann`a
1 vanligen i sammansättn. hushållskärl för upphettning och tillagning av mat eller dryck särsk. om mer el. mindre plant kärl för stekning
JFR gryta
plättpanna; stekpanna
värm kött­bullarna några minuter i pannan
○ spec. äv. om kärl med pip för upphettning av vatten (el. direkt beredning av kaffe)
kaffepanna
○ ibland äv. om kärl för annat ända­mål
limpanna
○ i sammansättn. äv. om sprit­butelj var­dagligt
halvpanna
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska panna; gemensamt germanskt ord, trol. till lat. pat´ina 'kastrull; skål'; jfr ur­sprung till paten
2 vanligen i sammansättn. an­läggning för upphettning av vatten spec. för försörjning av värme­lednings­system
panncentral; pannskötare; värmepanna
en vedeldad panna
belagt sedan 1921
3 ansikts­partiet mellan ögonen och hår­fästet
pannben; pannlugg; tänkarpanna
ha hög panna; ha låg panna; hon torkade svetten ur pannan; rektorn såg med rynkad panna på de viskande eleverna
○ äv. mer el. mindre bildligt, i ett ut­tryck för intensivt tanke­arbete
lägga pannan i djupa veck
○ spec. i ett ut­tryck med inne­börd av själv­mord
han sköt sig ett skott för pannan
slå sig för pannan visa tecken på att vara förtvivladel. förvånad, förskräckt etc.: hennes föräldrar slog sig för pannan när de fick höra om hennes djärva semester­planer
stånga sin panna blodig förgäves an­stränga sighan har stångat sin panna blodig för att få kommunen att renovera is­hallen
ta sig för pannan bli förbluffad eller förvånadfinans­ministerns nya budgetförslag fick oppositionen att ta sig för pannan
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska panna 'huvud­skål; panna'; urspr. samma ord som panna 1