publicerad: 2021  
parad paraden parader
par·ad·en
substantiv
para´d
1 hög­tidlig upp­ställning eller förbi­marsch av uniformerad trupp vanligen som in­slag i firande
paraduniform; militärparad; musikparad; vaktparad
parad fram­för slottet; en stor parad med de segrande trupperna
○ äv. mer el. mindre bildligt om mer informell (men ordnad) upp­ställning el. upp­visning
prideparad; påskparad
husen stod där som på parad
○ äv. i fråga om före­mål
flaskorna stod på parad i köket
belagt sedan ca 1640; av franska parade, spa. parada med samma betydelse; till spa. parar 'hejda, stanna (en häst)'; av lat. para´re 'iordning­ställa'; med bet.på­verkan av franska parer 'pryda, smycka'
2 i vissa ut­tryck högtidsdräkt anv. vid parad el. annat hög­tidligt till­fälle
han kom i stor parad till in­vigningen
belagt sedan 1813
3 av­värjande rörelse som omintet­gör ett an­grepp spec. i fäktning
en parad (mot/på något)
en parad (mot något)
en parad (på något)
○ äv. i andra tävlings­sammanhang (gott) försvar
fotparad
det fanns ingen parad mot matt­hotet
○ äv. all­männare, sär­skilt om replik eller dylikt
han fann ingen parad på NN:s hårda kritik
belagt sedan 1834