publicerad: 2021  
peka pekade pekat
verb
pe`ka
● visa (före­mål eller riktning) genom att sträcka ut (pek)finger eller annat lång­smalt före­mål mot före­målet etc. i fråga
någon pekar (mot/på någon/något)
någon pekar (mot någon)
någon pekar (mot något)
någon pekar (på någon)
någon pekar (på något)
"Titta!" sade hon och pekade på dom­kyrko­tornet; läraren pekade på honom med linjalen; han pekade mot sjön när hon frågade vart de hade gått; det an­ses inte artigt att peka på folk
○ äv. om (del av) lång­smalt före­mål vara riktad åt visst håll
JFR 2sticka 3
något pekar någonstans
kompassnålen pekade mot norr; herr­gårdens flyglar pekade mot öster; alla ekonomiska kurvor pekade upp­åt
○ äv. med försvagad riktnings­betydelse och bildligt, spec. om person (på)visa
JFR påpeka
någon pekar på något/sats
någon pekar på något
någon pekar på sats
det är lätt att peka på nack­delar med systemet; hon pekade på att det är viktigt att få tid för efter­tanke
○ ibland med bi­betydelse av önskan
en bort­skämd pojke som får allt han pekar på
○ spec. äv. om (abstrakt) före­teelse tyda (på), leda tankarna (i viss riktning)
pekare
något pekar någonstans något pekar på sats
det mesta pekade på att NN hade rätt; alla indicier pekade åt samma håll
peka finger se finger
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska peka; urspr. '(att) sticka'; besläktat med pik
pekapekande, pekning
peka ut