publicerad: 2021  
pläter plätern
plät·ern
substantiv
plä´ter
● plåt av huvud­sakligen oädel metall som över­dragits med ett skikt av ädel eller rostbeständig metall spec. om kopparplatta som är samman­valsad med tunn silver­plåt på båda sidor; i antik­sammanhang ofta äv. om engelskt ny­silver
JFR 2alpacka
pläterkanna; pläterring; pläterur
belagt sedan 1794; till engelska plate 'platta; silver; pläter'; jfr ur­sprung till 1platt!!, plåt