publicerad: 2021  
plocka plockade plockat
verb
[plåk`a]
1 ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, in, upp samla genom att rycka loss en efter en av något (vanligen något från naturen)
någon plockar (bort/fram/in/upp) något
någon plockar (bort) något
någon plockar (fram) något
någon plockar (in) något
någon plockar (upp) något
plocka blommor; plocka svamp; plocka bär
äv. med av­seende på en­staka växt etc. rycka loss
en frid­lyst blomma som inte får plockas
äv. bildligt, spec. ta
plocka upp papperna från golvet; plocka åt sig olika läckerheter; plocka bort mat­besticken; plocka fram nycklarna; de stannade för att plocka upp ett par liftare
spec. äv. syssla med något, vanligen utan större koncentration
någon plockar (med något)
hon satt och plockade med sina an­teckningar
spec. äv. i sport­jargong samla, ta
nu måste laget börja plocka poäng
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska plukka, plokka; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr., trol. besläktat med ita. piluccare 'plocka (druvor)' och med plysch
2 rycka loss hår eller fjädrar från
någon plockar djur
plocka en höna; gåsen var slaktad men inte plockad
äv. med konstruktions­växling rycka loss hår el. fjädrar
någon plockar något
plocka ögon­brynen
äv. bildligt beröva (någon) alla pengar, skinna
någon plockar någon (något)
han blev plockad (in på bara kroppen) av poker­hajarna; han ljög ofta och plockade henne dess­utom på pengar
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
plockaplockande, plockning, plock