publicerad: 2021  
kompott kompotten kompotter
kom·pott·en
substantiv
[-påt´]
● frukt eller bär som kokats med socker med fruktens form bi­behållen
blåbärskompott; fruktkompott; plommonkompott
en kompott (av några)
rör ut majsena i lite vatten och red av kompotten
○ äv. något ut­vidgat
en kompott på färsk­potatis och spenat
○ äv. bildligt blandning
efter pausen blev det en blandad kompott av gamla och nya låtar
belagt sedan 1690; av franska compote med samma betydelse; ur lat. compos´itum 'samman­sättning'; jfr ur­sprung till kompositum, kompost