publicerad: 2021  
binka binkan binkor
bink·an
substantiv
bink`a
● vanligen i sammansättn. typ av aster­liknande, korg­blommig växt med trådliknande kant­blommor
binkasläkte; fjällbinka; gråbinka; kanadabinka; praktbinka
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska binke, bynke; trol. nära besläktat med efter­ledet i ormbunke