publicerad: 2021  
prerogativ prerogativet, plural prerogativ, bestämd plural prerogativen
pre·rog·at·iv·et
substantiv
prerogati´v
● mest historiskt sär­skild för­mån eller före­trädes­rätt
adelns prerogativ
belagt sedan 1635; av lat. prærogati´va 'rätt att rösta först'; till pre- och lat. roga´re 'fråga'; jfr ur­sprung till arrogant, interrogativ