publicerad: 2021  
proppa proppade proppat
verb
[pråp`a]
1 ofta med partikelnin fylla (till bristnings­gränsen)
någon proppar (in) något (i någon/något)
någon proppar (in) något (i någon)
någon proppar (in) något (i något)
någon proppar någon/något (adj) (med något)
någon proppar någon (adj) (med något)
någon proppar något (adj) (med något)
hon har lyckats proppa in en otrolig mängd information i den tunna boken; de proppade väskan full med böcker
○ ofta perfekt particip, ibland som över­drift
JFR späcka
salen var proppad med folk
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska proppa; av lågtyska proppen med samma betydelse, till prop, se ur­sprung till propp
2 vanligen med partikel, sär­skiltigen, till stänga (till) med propp el. på annat sätt (ofta oavsiktligt)
någon/något proppar (igen) något
någon proppar (igen) något
något proppar (igen) något
någon/något proppar (till) något
någon proppar (till) något
något proppar (till) något
tunneln proppades igen av rusnings­trafiken
belagt sedan 1755
proppaproppande, proppning
proppa i