publicerad: 2021  
puffa puffade puffat
verb
puff`a
1 ut­vecklas i korta stötar om gas­formigt ämne eller dylikt
något puffar (ur/från något)
något puffar (från något)
något puffar (ur något)
mörk rök puffade ur skor­stenen
belagt sedan 1889
2 få (gas eller rök) att ut­vecklas i korta stötar
någon puffar på något
puffa på en cigarr
belagt sedan 1841
3 ge lätt stöt
någon puffar på någon/något
någon puffar på någon
någon puffar på något
någon puffar för något/att+verb/sats
någon puffar för något
någon puffar för sats
någon puffar för att+verb
hon puffade på bänk­kamraten som inte hade hört att läraren ställde en fråga till henne
○ äv. bildligt, spec. vanligen med partikelnpå mana (på), ut­öva på­tryckning
man måste puffa på myndigheterna om det ska hända något
○ spec. äv. göra reklam
puffa för den nya filmen
belagt sedan 1732
puffapuffande, puffning