publicerad: 2021  
pysa pyste äv. pös, pyst, presens pyser
verb
py`sa
1 ibland med partikelnut strömma ut med väsande ljud om ånga, gas och dylikt
pysventil
något pyser (ut) (ur någon/något)
något pyser (ut) (ur någon)
något pyser (ut) (ur något)
han gläntade på kastrullocket för att låta ångan pysa ut
○ äv. bildligt
vreden pyste långsamt ur henne
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska pysa 'flåsa, pusta'; ljud­härmande
2 få (ånga, gas eller dylikt) att strömma ut ofta med ett väsande ljud
någon pyser (ut) något (ur något)
hon drog ett djupt hals­bloss och pyste långsamt ut röken
belagt sedan 1969
3 var­dagligt ge sig iväg
någon pyser
bäst att pysa innan rektorn kommer
belagt sedan 1948
pysapysande, pysning