publicerad: 2021
rådbråka
rådbråkade rådbråkat
verb
1
historiskt
avrätta (dödsdömd person) genom att låta vederbörande krossas av ett tungt hjul varefter kroppen fästes på hjulet till allmänt beskådande
någon rådbråkar någon
2
vanligen perfekt particip
utsätta (någons kropp) för svåra påfrestningar
någon är rådbråkad
något är rådbråkat
han kravlade sig upp, omtöcknad och rådbråkad
○
äv. bildligt
i vissa uttryck
hon talade en illa rådbråkad franska
○
spec.
anstränga något, särsk. hjärnan
någon rådbråkar något
han ville inte rådbråka hjärnan i onödan med siffror
belagt sedan 1700
rådbråkarådbråkande, rådbråkning