publicerad: 2021  
1plugg pluggen pluggar
plugg·en
substantiv
● litet, ungefär cylindriskt före­mål för tätning av eller isättning i hål
SE plugga 1 SYN. propp 1, 1tapp 1
borra hål i betongväggen, sätt i pluggen och skruva; ta pluggen ur hålet och låt vattnet rinna
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska plugger; ev. av lågtyska plugge med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till pligg
2plugg plugget, plural plugg, bestämd plural pluggen
plugg·et
substantiv
● var­dagligt intensiv och koncentrerad in­lärning av fakta
SE plugga 2
examensplugg; råplugg
○ äv. var­dagligt skola konkret el. abstrakt
byta plugg; hoppa av plugget; de har ofta sällskap till plugget; vad ska du göra efter plugget?
belagt sedan 1863; till plugga 2