publicerad: 2021
redig
redigt rediga
red·ig
adjektiv
1
duktig och ordentlig
redig (i något)
redig (på att+verb)
hon verkar så redig, den flickan
○
ofta ironiskt
beskäftig
han ska alltid vara så redig och anmärka på andras språk
○
äv.
kraftig, rejäl
en redig frukost; en redig bläcka; en redig regnskur
belagt sedan 1712;
till
1reda 1
2
som har sinnesskärpa
hon verkar vara klar och redig i huvudet
○
äv. om handling eller dylikt
en redig disposition; en klar och redig blick; han hade inte en redig tanke i huvudet
belagt sedan 1681