publicerad: 2021  
relation relationen relationer
re·lat·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 förhållande mellan två (el. flera) före­teelser
SE förhållande 3 JFR proportion
en relation (till något) en relation (mellan några)
relationen mellan efter­frågan och pris; arbetslöshets­siffrorna måste sättas i relation till sysselsättnings­graden
belagt sedan 1746; av franska relation 'förhållande; berättelse'; jfr ur­sprung till relatera
2 känslo­mässigt förhållande mellan två el. flera personer
SE förhållande 2
relationsstörning
(någons) relation (till någon/något)
(någons) relation (till någon)
(någons) relation (till något)
en relation (mellan några) (någons) relation (med någon)
mänskliga relationer; syskonen har goda relationer; hans problematiska relation till modern; relationen mellan läkare och patient
○ spec. om kärleks­förhållande
kärleksrelation
en stormig relation; en intim relation; en kraschad relation; hon hade en relation med en yngre man
○ äv. om mer formell (ofta politisk) förbindelse
internationella relationer; USA:s relationer med arab­länderna; an­strängda relationer mellan Est­land och Ryss­land
belagt sedan 1720
3 förhållande av logisk art
"större än" är en två­ställig relation efter­som den inne­bär ett förhållande mellan två storheter
belagt sedan 1839
4 (detaljerad) berättelse om verkliga händelser mest betraktad som historiskt käll­material
en relation (av något/sats)
en relation (av något)
en relation (av sats)
händelsen skildras i en relation av en fält­präst i Karl XII:s armé
belagt sedan 1543