publicerad: 2021  
grubbel grubblet
grubbl·et
substantiv
grubb´el
● det att grubbla
grubbelsjuk; religionsgrubbel
grubbel (om/över någon/något/sats)
grubbel (om någon)
grubbel (om något)
grubbel (om sats)
grubbel (över någon)
grubbel (över något)
grubbel (över sats)
hon satt försjunken i grubbel; fadern tyngdes ofta av grubbel över familjens ekonomi
belagt sedan 1746; till grubbla