publicerad: 2021  
rusta rustade rustat
verb
rus`ta
1 ibland med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad an­skaffa vapen och manskap som för­beredelse till krig
JFR rusta sig 1, upprusta 1
kapprusta
någon rustar (upp) (något)
Tysk­land rustade (upp) kraftigt under 1930-talet
rustad till tänderna se tand
belagt sedan 1537; av lågtyska rusten 'bereda; rusta'
2 ofta med partikelnupp iordning­ställa för att vara för­beredd in­för viss verksamhet
JFR upprusta 2, utrusta
någon rustar (upp) något
många vägar behöver rustas upp; med gummistövlar och paraply var hon väl rustad för en promenad i regnet
○ spec. göra i ordning för viss större händelse
någon rustar till något
det rustades till bröllop i granngården
○ äv. mer abstrakt, sär­skilt beträffande kroppslig el. själslig beredskap
någon rustar någon för något/att+verb
någon rustar någon för något
någon rustar någon för att+verb
hon var väl rustad för sin upp­gift som medlare
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag); fornsvenska rusta
rustarustande, rustning
rusta ned, rusta ner, rusta sig