publicerad: 2021
sammanföra
sammanförde sammanfört, presens sammanför
verb
●
äv. lös förbindelse, se
föra samman
få till stånd möte med eller mellan personer
någon sammanför någon med någon
någon sammanför några
hon sammanfördes med barnen från hans tidigare äktenskap; sammanföra konstutövare av olika slag
belagt sedan 1470-talet (Gamla eller Eriks-Krönikan); 1636 i bet. 'få till stånd möte';
fornsvenska saman föra
sammanförasammanförande, sammanföring