publicerad: 2021
rus
ruset, plural rus, bestämd plural rusen
rus·et
substantiv
1
tillstånd med påverkan på omdöme och reaktionsförmåga till följd av alkohol- eller drogkonsumtion
bakrus; narkotikarus
få sig ett rus; sova ruset av sig; han begick mordet under rusets inflytande
belagt sedan 1520-talet (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna);
till
rusa
2
tillstånd av stark känslomässig upprymdhet
frihetsrus; känslorus; kärleksrus; segerrus; sinnesrus
(i) ett rus (av något)
han gick omkring i ett rus av lycka; den fysiska kärlekens rus
belagt sedan ca 1780
Rus går omhär, han manar och trugar, han hörter och yrker,
intill dess att striden är all. Av de modige kämpar
raglar här en, en stapplar, en stupar, och falla de hopvis. Georg Stiernhielm, Herkules (ca 1650)
intill dess att striden är all. Av de modige kämpar
raglar här en, en stapplar, en stupar, och falla de hopvis. Georg Stiernhielm, Herkules (ca 1650)
