SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 skämma skämde skämt, presens skämmer verb skämm`a ● vanpryda skämma (någon/något) skämma (någon) skämma (något) de orappade väggarna skämde den gamla byggnaden; en sned näsa skämde hennes ansikte ○ äv. (i vissa uttryck) fördärva för mycket och för litet skämmer allt belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska skämma 'vanära; fördärva'; bildn. till skam; jfr ursprung till bortskämd, oförskämd skämmaskämmande skämma bort, skämma ut, skämmas SO Alfabetisk lista skälmroman subst. skälmsk adj. 1skälva verb 2skälva subst. skämd adj. skämma verb skämma bort verb skämma ut verb skämmas verb skämmig adj. skämskudde subst. Till alla ordböcker