publicerad: 2021  
skvallra skvallrade skvallrat
verb
skvall`ra
● ge upp­hov till eller sprida skvaller
någon skvallrar (om någon/något/sats) (för någon)
någon skvallrar (om någon) (för någon)
någon skvallrar (om något) (för någon)
någon skvallrar (om sats) (för någon)
de satt och drack kaffe och skvallrade om gemensamma bekanta
○ äv. av­slöja olämpligt handlande av någon, vanligen för någon auktoritet; särsk. i skol­sammanhang eller dylikt
JFR tjalla
någon skvallrar (på någon) (för någon)
skvallra för läraren; han skvallrade på sin stora­syster när hon hade stulit kakor
○ äv. om icke-personlig före­teelse av­slöja, visa
något skvallrar om något
hennes rörelse­mönster skvallrade om en lätt hjärn­skada
skvallra ur skolan se skola
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska sqvaldra 'plaska, slamra; prata; skvallra'; av ljud­härmande urspr.
skvallraskvallrande, skvaller