publicerad: 2021
slita sig
slet slitit, presens sliter
slit·er sig
verb
●
ibland med partikelnloss
göra sig fri genom att häftigt rycka och dra om varelse
slita sig (loss) (från någon/något)
slita sig (loss) (från någon)
slita sig (loss) (från något)
hon lyckades slita sig loss från våldsmannen; hästen hade slitit sig
○
äv. om föremål
ekan hade slitit sig i stormen
○
äv. bildligt
hon kunde knappast slita sig från sitt arbete
belagt sedan 1541