publicerad: 2021  
smäcka smäckte smäckt, presens smäcker
verb
smäck`a
1 var­dagligt ibland med partikelni hitta på eller ljuga
JFR smälla ihop
någon smäcker (i någon något/sats)
någon smäcker (i någon något)
någon smäcker (i någon sats)
hon smäckte i dem en fantastisk förklaring
○ ofta med ton­vikt på resultatet var­dagligt vanligen med partikelnihop
någon smäcker (ihop något)
han smäckte ihop en fantastisk historia
belagt sedan 1879; sv. dial. smäcka; trol. av ljud­härmande urspr.
2 var­dagligt slå (med handen)
SE 1smäck 2
smäcklås
någon smäcker något någonstans någon smäcker med något
han smäckte hand­flatan i bordet
belagt sedan 1776
3 var­dagligt vanligen refl. och med partikelni proppa
JFR smälla i
smäcka (i sig) något
han smäckte i sig ett helt fat med nybakta bullar
belagt sedan 1847
smäckasmäckande