publicerad: 2021  
sminka sminkade sminkat
verb
smink`a
● ofta refl.; ibland med partikel, sär­skiltöver lägga smink på
JFR försköna, måla 1
sminkbord; sminkspegel; sminkör; sminkös
någon sminkar någon/något
någon sminkar någon
någon sminkar något
vara diskret sminkad; vara hårt sminkad; hon fixade håret och sminkade sig in­för festen
○ äv. med ton­vikt på resultatet
sminka över ett ärr; barnen blev sminkade till tigrar på kalaset
○ äv. bildligt
före­taget har försökt sminka över sanningen om ut­släppen från fabriken
belagt sedan 1638; av tyska schminken med samma betydelse, till Schminke, se ur­sprung till smink
sminkasminkande, sminkning
sminka av