publicerad: 2021  
snattra snattrade snattrat
verb
snatt`ra
● stöta ut korta, smällande, en­toniga läten i oavbruten följd särsk. om gäss, ankor och änder
JFR kackla
djur snattrar
○ äv. bildligt om person pladdra
någon snattrar (om någon/något/att+verb/sats)
någon snattrar (om någon)
någon snattrar (om något)
någon snattrar (om sats)
någon snattrar (om att+verb)
flickorna satt och snattrade i köket
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (i bet. 'pladdra'; (Svensk Järteckens Postilla)) fornsvenska snatra; av ljud­härmande urspr.
snattrasnattrande, snatter