publicerad: 2021  
spont sponten sponter
eller
spånt spånten spånter
spont·en, spånt·en
substantiv
[spån´t]
● ut­stående parti på bräda, planka eller dylikt som vid sammanfogning förs in i en ränna på en annan bräda, planka eller dylikt
JFR fjäder 3, nåt 2
sponthyvel; fasspont; järnspont; pärlspont
○ äv. om rännan på så­dan bräda eller dylikt
○ äv. om fogen mellan sådana brädor eller dylikt
belagt sedan 1749; av lågtyska spunt 'sprund (i tunna); tapp; spont'