publicerad: 2021
strutta
struttade struttat
verb
●
ofta med partikel, t.ex.fram, omkring
gå knyckigt
någon struttar (fram/omkring) (någonstans)
någon struttar (fram) (någonstans)
någon struttar (omkring) (någonstans)
den gamla struttade fram till bordet; hönsen struttade omkring och sprätte i marken
belagt sedan 1851;
sv. dial. strutta 'hoppa; studsa; gå stelt'; besläktat med lågtyska strutt 'styv'; jfr ursprung till
strut
struttastruttande