publicerad: 2021
1sunnan
sunn·an
adverb
sunn`an 
●
vanligen i sammansättn.
från söder
sunnanbris; sunnanvind
○
äv.
i söder
sunnanskog
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska sunnan; besläktat med
1söder!!
2sunnan
bestämd form sunnan, utrum
sunn·an
substantiv
sunn`an
●
sunnanvind
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska);
fornsvenska sönnan
