publicerad: 2021  
svida sved svidit, presens svider
verb
svi`da
● orsaka (nästan) brännande smärta
något svider (i något)
tvålen sved i ögonen
○ äv. kännas med brännande smärta
såret sved; det sved i såret av salt­vattnet
○ äv. bildligt i ut­tryck för psykisk smärta eller dylikt
det sved i honom när han tänkte på alla chanser han hade bränt
svida i skinnet se skinn
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska sviþa 'sveda; svida; bränna'; nord. ord; jfr ur­sprung till sved, 1sveda!!, 1svedja!!
svidasvidande, sveda
svida sig