publicerad: 2021  
svikt svikten sviktar
svikt·en
substantiv
1 knappast plur. böjlighet och stor förmåga att åter­gå till utgångs­läge
det var bra svikt i trampolinen; det var härlig svikt i gymnastik­skorna
äv. om spänstigt och kraft­fullt sätt att gå
han hade svikt i stegen
belagt sedan 1693; se ur­sprung till svikta 1
2 (hopp­ställning med) fjädrande ansats­planka för (låga) sim­hopp
belagt sedan 1859
3 ofta i sammansättn. funktions­nedsättning hos ett organ
hjärtsvikt; njursvikt; organsvikt
belagt sedan 1959 (i sms.)