publicerad: 2021  
töcken töcknet, plural töcken, bestämd plural töcknen
töckn·et
substantiv
töck´en
● oklarhet eller disighet i luften
töckenhöljd; töckenslöja; töcknig
ett töcken (av något)
det rök­tunga töcknet i lokalen; solen syntes svagt genom töcknet; han såg henne som i ett töcken
○ ofta bildligt om intellektuell oklarhet
en hjälte­gestalt som är höljd i myternas töcken; en period av hans liv försvann i ett töcken av droger och plan­löst flackande
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska thökn; besläktat med sv. dial. tåka 'dimma'; jfr ur­sprung till omtöcknad