publicerad: 2021  
töm tömmen tömmar
tömm·en
substantiv
töm´
● ofta plur. rem som fästs vid ett drag­djurs betsel och med vars hjälp drag­djuret styrs vid körning
JFR tygel
tömföring
hästarna ville galoppera men hon drog åt sig tömmarna
○ ofta bildligt i ut­tryck för att någon har kontroll över något
arrangemangen blev ut­märkta tack vare att NN höll i tömmarna
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska tömber; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'dragrem'; jfr ur­sprung till team, tjuder, tygel