publicerad: 2021  
töras tordes torts, presens törs
även
tordas tordes tordats, presens törs
verb
tö`ras el. to`rdas
● vanligen pres. el. pret. ha till­räckligt mod att
SYN. våga 1 JFR torde 1
någon törs (verb)
hon tordes inte sova ensam i det stora huset; Hoppa, då! – Nä, jag törs inte!
○ äv. försvagat
de törs inte hoppas på någon hjälp
○ spec. i artighets­fraser
JFR torde 2
törs man be om på­tår?; törs man fråga om ...?
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska thoras, thöras, till thora 'våga'; nord. ord av ovisst urspr.