publicerad: 2021  
tand tanden tänder
substantiv
1 hård, vit­aktig bildning i mun­hålan med upp­gift att sönder­dela föda ibland (hos rov­djuren) äv. fungerande som vapen; i plur. vanligen med tanke på hel upp­sättning
tandblekning; tandklinik; tandkött; tandlossning; tandutdragning; framtand; kindtand; mjölktand
vackra, vita tänder; jämna tänder; glesa tänder; få tänder; ömsa tänder; borsta tänderna; dra ut en tand; hon satte tänderna i en saftig ham­burgare
○ ibland med ton­vikt på hot­fullt upp­trädande eller dylikt (äv. bildligt)
hunden morrade och visade tänderna; stor­makterna visade tänderna
○ äv. bildligt i vissa ut­tryck
han gillar att sätta tänderna i problem som ska lösas; när upp­rustningen av huset var klar sökte de efter något nytt att sätta tänderna i
beväpnad till tänderna starkt beväpnadhon om­gavs av liv­vakter som var beväpnade till tänderna
bita ihop tänderna stål­sätta signu får vi acceptera läget, bita ihop tänderna och arbeta vidare
en tår på tand se tår
få blodad tand bli inspirerad att ägna sig mer aktivt åt någotvanligen genom någon fram­gång: två elever har fått blodad tand efter teater­undervisningen och bestämt sig för att söka till scen­skolan
ge någon blodad tand inspirera någon att ägna sig mer aktivt åt någotförsäljnings­succén har givit henne blodad tand och nu spelar hon in ytterligare en skiva
gnissla tänder vara arg (men utan att visa det)
hacka tänder ge ifrån sig ett klapprande ljud med tändernavanligen av köld: kylan fick honom att hacka tänder
hålla tand för tunga vara försiktig i sitt talpolisen valde att hålla tand för tunga och av­slöjade mycket lite vid press­konferensen
rustad till tänderna mycket väl för­bereddvårdpersonalen var rustad till tänderna för att klara av influensaepidemin
skära tänder vara mycket argmen vanligen van­mäktig: det nya budgetförslaget fick många att skära tänder
tidens tand tiden betraktad som förändrande och ned­slitande kraftden fyra meter höga sten­statyn har härjats hårt av tidens tand
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska tan; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. de´ns 'tand'; jfr ur­sprung till 1dental!!
2 spetsig ut­skjutande detalj på före­mål vanligen in­gående i hel upp­sättning sådana detaljer; spec. som aktiv del av skärverktyg
filtand; sågtand
○ äv. med annan funktion, t.ex. på kugg­hjul, kammar och fri­märken
belagt sedan 1522 Läke- och örte-böcker