publicerad: 2021
teodicé
teodicén
teo·dicén
substantiv
●
(hävdande av) tanken att existensen av en god och allsmäktig gud är förenlig med yttringar av ondska och olycka i världen särsk. i diskussioner om kristendomens etik
teodicéproblemet
belagt sedan 1773;
av franska théodicée med samma betydelse; till
teo- och grek. dik´e 'rättvisa'